Sibirisk katt

Den sibiriska katten är en relativt ny kattras för oss i Sverige. Trots att rasen troligtvis har existerat länge i Ryssland registrerades den första år 2000 i Sverige. De har dock vuxit i popularitet tack vare sitt utseende med sin tjocka, fluffiga päls och vackra ögon som oftast är gröna eller guldfärgade. idag finns det över tusen registrerade individer i landet. Det är en trevlig familjekatt som till utseendet påminner mycket om norsk skogskatt eller maine coon. Den är nyfiken och lättlärd och har många drag som man vanligtvis förknippar med hundar, som att följa med på promenad eller leka med vatten, exempelvis.

Som namnet antyder kommer den sibiriska katten ursprungligen från det kalla Sibirien dit den följde med de människor som bosatte sig i området. Miljön i Sibirien krävde katter som kunde överleva i det karga klimatet och därför växte det fram en kattras med tjock, vattenavstötande päls som skyddar mot snön och de isiga vindarna och katten utvecklas så småningom till den storvuxna rasen av duktiga jägare som vi ser idag. Katten välkomnades som husdjur av invånarna eftersom den höll gnagare borta från matförråden. Rasen blev långt senare populär hos ryska uppfödare och spreds därefter över resten av Europa, framför allt under slutet av 1990-talet och 2000-talet.

Precis som andra storvuxna kattraser så växer den sibiriska katten långsamt. En hankatt kan i vuxen ålder väga så mycket som nio kilo, medan en hona i regel blir lite mindre och väger oftast runt fem kilo. Rasen når vuxen ålder vid cirka fem år men redan som kattunge är den ganska stor och stark och detta i kombination med dess lekfulla temperament gör att den lätt hoppar upp på möbler och dörrar och klättrar bra tack vare sina starka ben och tassar. Den gör sig bra som innekatt om den får tillräckligt med utrymme och aktivitet och trots att den har tjock och lång päls kräver den inte så mycket pälsvård, till skillnad från andra långhåriga kattraser. Den sibiriska katten har en något annorlunda pälskvalitet som inte tovar särskilt mycket och som dessutom har visat sig inte framkalla lika mycket allergiska reaktioner som många andra kattraser.

Viktigt att tänka på är dock att den inte mår bra av att bli lämnad ensam för länge. Det är ett socialt kattdjur som helst håller sig i närheten av sin familj och den fungerar ofta bra tillsammans med andra husdjur som exempelvis andra katter och hundar. Sibirisk katt kan lära sig enklare kommandon som inkallning och den tycker om att lära sig nya saker och att räkna ut lösningen på olika problem och klurigheter. Om inte katten aktiveras ordentligt kan den se till att själv få utlopp för den här nyfikenheten och läraktigheten och börja lära sig att öppna dörrar, fönster och skåp exempelvis. Om du är ägare till en sådan här nyfiken och lekfull katt får du vara beredd på att den kan hitta på de mest märkliga påhitt, som att klättra högt upp på bokhyllor, trappräcken eller till och med taklampor.